Dags att byta karriär?

 Bild från  Alexies Adao

Bild från Alexies Adao

Har du fastnat i en arbetssituation som inte längre motiverar och utmanar dig?

Ibland tuffar livet och arbetslivet på i en rasande fart och plötsligt en dag inser vi att det kanske inte är så himla kul på jobbet.

Känner du att du slösar bort din tid och kompetens på ett jobb som inte matchar dig och den du är?

Jag kan och vill hjälpa dig! Jag tycker att det är fullkomligt orimligt att det är så många som inte trivs på jobbet. Detta ägnar jag mina dagar åt att försöka förändra!

Är det dags för en förändring för dig? Boka in dig för ett kostnadsfritt första samtal så stämmer vi av om och hur jag kan stötta dig i förändringen! 💫

Välkommen att boka tid via min kalender

Tillbaka på jobbet

 Print från Blanca Gómez, www.etsy.com/shop/blancucha

Print från Blanca Gómez, www.etsy.com/shop/blancucha

Idag är första dagen jag lämnar Bill hemma och går iväg till mitt nya kontor! 8,5 månader har gått sedan jag sist jobbade på riktigt, har ju gjort en del ströjobb men nu kommer jag verkligen ha hela arbetsdagar på ett KONTOR. Känns alldeles underbart men också en hel del separationsångest. Försöker att känna alla känslor och inte tänka på hur det borde vara.

Jag kommer nu att jobba två dagar i veckan fram till årsskiftet då jag börjar heltid. Det känns väldigt bra att vi alla i familjen får mjukstarta våra nya roller och ta detta i lugn takt. Jag känner mig verkligen redo att få komma iväg några dagar i veckan och jobba med mitt företag men hade det varit 100 % direkt tror jag det hade känts väldigt jobbigt att vara borta från Bill så mycket. Vi får se hur detta upplägg fungerar!

I och med att jag startar upp företaget igen så har jag flyttat in på ett nytt co-workingställe som heter The Castle och ligger precis vid Slottet. Superfina lokaler och inspirerande miljö med en massa andra företagare. Har varit här tidigare på besök och några olika event och nu kändes det rätt att testa att jobba här.

Mitt huvudfokus kommer nu att vara mina klienter och att satsa på karriärcoaching. Jag har ju tidigare haft både klienter och konsultuppdrag men nu med endast två dagar per vecka så väljer jag att fokusera enbart på coachingen. Det känns superkul!

Är väldigt tacksam för att jag faktiskt redan nu första dagen på jobbet har inbokade klienter som är peppade på att starta igång! Så roligt att jag får förtroendet att hjälpa dem och att jag får jobba med det jag tycker är roligast redan från dag ett!

Nu ska jag gå och hämta en kopp kaffe och njuta av den i lugn och ro utan bebis :) Vi hörs o ses här på bloggen snart igen!

6 månader som förälder

Nästa vecka fyller Bill 6 månader. Hurra för honom! Men också HURRA till mig och Ludwig som klarat av de första sex månaderna som föräldrar!! Såg ett jättebra inlägg på instagram om att istället för baby showers borde det ordnas fester för de nyblivna föräldrarna efter att barnet fötts för det är snarare då de behöver stöd och pepp och vänner som kommer med mat. Postpartum party kallades det, tyckte det var en klok idé!

Innan Bill föddes så hade jag tankar om att vara helt föräldraledig i ca 8 månader men samtidigt hålla igång delar av mitt företag (skrev om det här). Jag bestämde mig för att inte ta emot nya klienter under denna tid men fortsätta blogga och skriva inlägg till min instagram Christine Coaching. Veckorna innan förlossningen så förberedde jag inlägg till både blogg och instagram som jag enkelt skulle kunna posta när bebisen hade kommit. Nu kan jag konstatera att det inte alls blev så. Anledningen? Jag hade ingen lust till det.

När jag startade mitt företag för snart två år sedan så var det för att jag ville att mitt jobb skulle vara fyllt av lust och mening. Detta är superviktigt för mig och därför valde jag nu att sänka mina egna krav på mig själv när jag satt där som nybliven förälder och alla de där inläggen jag hade förberett kändes så långt ifrån den vardag jag plötsligt befann mig i. Helt andra tankar och känslor snurrade runt inom mig och jag kunde inte förmå mig att låtsas som ingenting och lägga ut en massa texter om karriär och företagande.

Nu driver jag ju ändå ett företag och då kanske man ibland måste göra saker som man inte har lust med? Jag har ju räkningar att betala o.s.v. Men jag hoppas och tror att det går att driva företag utifrån lust och mening snarare än den perfekta strategin och kontinuerliga marknadsföringsplanen. Om detta stämmer återstår väl att se, men hur det än går så har jag i alla fall återigen valt att vara sann mot mig själv och vågat driva mitt företag utifrån mitt sätt och det kommer jag alltid vara stolt och tacksam över. Så istället för det jag planerat har jag skrivit sporadiskt och utifrån lust i mina sociala kanaler samt faktiskt tagit emot ett fåtal nya klienter eftersom tillfälle gavs och jag verkligen ville det!

Idag när jag sitter på café för en hel förmiddag med jobb så är jag så glad över att lusten kommit tillbaka och jag känner en enorm längtan efter att få skriva till er via min blogg och instagram igen. Men jag vill skriva NYA texter, om det som rör sig i mitt huvud nu och det jag vill jobba med framöver tillsammans med er! 

Vad vill du läsa om? Skulle bli så glad om du ville önska ämnen eller rubriker! Skriv gärna en kommentar här eller på instagram.


Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget! <3

Frågan som gav mig mod att förändra

När jag för några år sedan funderade på att säga upp mig från min anställning för att istället starta eget företag så var jag såklart orolig för vad som skulle kunna hända. Jag försökte länge förutse framtiden och besvara frågan "Vad är det värsta som kan hända om jag slutar?" Det var många tankar som malde i mitt huvud kring att det kanske var dumt att lämna en anställning som av många anses "trygg" för något som inte alls upplevs lika tryggt, jag funderade på om jag skulle ångra mig, om jag skulle stå där helt utan pengar att försörja mig med, om jag skulle inse efter några månader hur dumt mitt beslut hade varit. Ja ni förstår säkert, det var väldigt många olika hemska scenarion som spelades upp i mina tankar och alla utgick från att jag skulle misslyckas och ångra mitt beslut.

desktop

När jag nu jobbar som karriärcoach möter jag dessa funderingar igen fast hos mina klienter. Det kanske inte alltid handlar om rädslan för att starta eget men i all sorts förändring ligger ofta denna oro av att misslyckas eller att ångra sig i ett senare skede. 

Om du går omkring med dessa funderingar nu så vill först och främst bekräfta att det såklart är fullt normalt. Det ÄR läskigt att släppa det vi är vana vid i hopp om att få något bättre. Det finns sällan några garantier vid större förändringar. Men det jag insåg var att det inte heller finns några garantier i det invanda.

Vändpunkten för mig kom när jag istället ställde mig frågan:

Vad är det värsta som kan hända om jag stannar?

Vid denna tid hade jag varit sjukskriven för utmattning, försökt ta mig tillbaka till ett fungerande liv och lusten till mitt arbete men inte lyckats. Jag insåg då att det egentligen fanns större risker i att stanna. Både för mitt fysiska välmående och för min arbetsglädje och min karriär.

 Boktips för mod att våga!&nbsp;Läs gärna mitt tidigare inlägg om boken  här

Boktips för mod att våga! Läs gärna mitt tidigare inlägg om boken här

De klienter jag möter i liknande situationer hävdar ofta att det värsta som kan hända är att de misslyckas och tvingas gå tillbaka till det yrke och/eller den bransch de nu jobbar i.

Kan vi stanna lite vid detta påstående? Det värsta som kan hända är alltså att du hamnar tillbaka där du är idag? Du ÄR alltså i ditt värsta scenario redan?

Om du känner igen dig i detta kan en hjälp vara att ta en stund och reflektera kring frågorna nedan. De är hämtade ur en av mina favoritböcker Light is the new black skriven av Rebecca Campbell.

Vad längtar du efter att göra men som skrämmer dig?

Om du inte gör det, kommer du att ångra dig om 10 år?

Vad är det värsta som kan hända om du tar steget?

Vad är det värsta som kan hända om du stannar där du är?


Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på instagram för fler uppdateringar <3

Företagare och förälder

L1040770.jpg

Ja då är det snart dags för mig att få bli förälder! Går in i vecka 40 av graviditeten idag så nu kan bebis komma när som helst, så overkligt och så spännande.

Självklart har jag haft en hel del tankar under de senaste 9 månaderna (och även innan dess) om hur livet kommer att bli som förälder och särskilt livet som företagare och förälder. Det är ju inte riktigt samma sak som att vara anställd där en kan "checka ut" valfri period och sedan komma tillbaka till ett jobb med månadslön. 

För mig har funderingarna snurrat kring om jag ska vara 100 % ledig en period eller jobba deltid under min föräldraledighet. Jag och Ludwig kommer att låta varandra få ungefär lika många månader var tillsammans med vår bebis, men jag har tänkt att jag under min del av föräldraledigheten skulle kunna kombinera en del jobb med bebis. Detta har nog mestadels grundat sig i att jag har svårt att föreställa mig att pausa mitt företag.

Men nu har jag ändå landat i att ta en paus från företaget under ca 7-8 månader. Med viss reservation för att jag kanske ändrar mig längs vägen :) Min plan och ambition är att fortsätta skriva innehåll till min blogg och sociala medier så länge detta känns lustfyllt men att inte ta emot nya klienter eller andra uppdrag under denna period.

flow computer.jpg

Nackdelen med detta val är att mitt företag bara består av mig och att mina arbetsuppgifter inte är av den karaktär att jag kan ta in någon annan som sköter dem denna period. Jag kommer alltså att komma tillbaka till ett företag som stått stilla och jag föreställer mig att det blir lite som att "börja om" igen. Men fördelen jag ser med detta är att jag väljer att följa det som känns rätt för mig i mitt liv snarare än rädslor över vad jag kan gå miste om eller vad som eventuellt kan hända i framtiden. Jag övar på att känna tillit och våga släppa kontroll över något som jag ändå egentligen inte kan styra över. Kanske gynnas mitt företag och mina kunder av den nystart som kommer till hösten? Jag vet i alla fall att jag redan nu har en massa idéer om projekt som jag skulle vilja addera till mina befintliga erbjudanden!

När jag funderat på detta har jag försökt fråga och lyssna till andras erfarenheter kring ämnet och jag har upptäckt att det finns otroligt många sätt att ta sig an en föräldraledighet som egen företagare, och tur är väl det! Jag har frågat kloka personer som gjort denna resa själv tidigare och så fick jag en väldigt inspirerande bok som gett mig många idéer:

L1040767.jpg

Så sammanfattningsvis kommer jag nu alltså att pausa coachandet fram till hösten 2018, men ni kommer fortfarande kunna ta del av inspiration, tips och råd här i min blogg och på min instagram. Så se till att följa mig där om du inte redan gör det!

Om du själv har erfarenheter av detta så blir jag superglad om du vill dela med dig i kommentarerna eller skicka ett mail till christine@christinenord.com

Vi hörs på andra sidan bebisbubblan! :)


Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget! <3

Att våga ta första steget - en inspirerande berättelse om Jenny

apples.jpg

För några veckor sedan hade jag ett så inspirerande samtal med Jenny, en tjej som läst mina senaste blogginlägg och därefter bokat in ett samtal med mig. Trots att samtalet bara är en timme så kändes det som att det hände så otroligt mycket under denna stund! Hon berättade om sin nuvarande jobbsituation och att när hon läst mitt inlägg Vad är en meningsfull karriär? så hade hon känt igen sig så väl och verkligen konfronterat sig själv med att hon faktiskt inte trivs på den arbetsplats hon är på idag.

Vi började nysta i vad som skulle kunna vara mer meningsfullt och vad hon gillar att göra. Jag hörde hur hennes energi skruvades upp när hon började prata om friluftsliv och natur, det gick liksom inte att dölja hennes passion för detta!

wood.jpeg

Veckan efter samtalet fick jag ett mail av henne som gjorde mig så imponerad och lycklig. Hon hade verkligen tagit tag i sin situation direkt och det var så fantastiskt att få läsa! 

Eftersom jag tycker att detta är så inspirerande så frågade jag om jag fick dela med mig av vad hon skrev till mig. Det fick jag och vi hoppas nu båda två att detta kan inspirera även DIG!

Hej Christine!
Först och främst, TUSEN TACK för ett bra samtal i tisdags. Det är helt galet vad som hänt sedan dess! Jag fick så mycket inspiration och tankar och dagen efter satte jag mig ner och funderade ordentligt på vad JAG vill, var jag tror att mina styrkor ligger och var jag kan komma till min rätt. Skrev det mest personliga Personliga brev jag någonsin skrivit, och la fokus på kreativitet, passion för friluftsliv men även hur jag vill använda min ekonomiutbildning för att arbeta med affärsutveckling, varumärkesutveckling och marknadsföring.
Sen skickade jag ut spontanansökingar till bara de företag inom den branschen som verkar i Jämtland (eftersom jag ändå vill bo här) och vars värderingar om hållbarhet jag kan stå för. Det blev tre företag och (det sjukaste!) redan nästa dag ringde ett av dem upp och ville boka in en träff med mig!!! Så jag ska iväg och träffa dem redan nu på onsdag!
Till skillnad från mitt nuvarande jobb kände jag verkligen sådan glädje när de ringde och när VD:n pratade om företaget och hur han ser på företagets framtid. Och jag hade inte skickat den där spontanansökan om det inte var för vårt samtal - så TUSEN TACK! Nu har jag ju inte fått jobbet än, men ändå, jag känner nån sorts meningsfull riktning i vad jag skulle vilja göra för första gången på riktigt, och det är fantastiskt. 

Är inte detta helt otroligt inspirerande?? Jag blir alldeles lycklig inombords av att läsa hur någons liv kan förändras så snabbt. Det bästa är att det inte tar slut här... Efter någon vecka hörde jag nyfiket av mig och frågade hur det gått med intervjun och fick då detta svar:

Hej Christine, 
Vilken telepati, tänkte precis skriva till dig :) 
De ringde igår från företaget och meddelade att jag fått jobbet!!! Börjar 1 februari och kommer att jobba i huvudsak med marknadsföring och varumärkesutveckling och även med ekonomi. Jag kommer att självständigt få driva de processerna, verkligen mitt DRÖMJOBB!
Jag är så sjukt glad och fortfarande helt i chock att det gick. Att när jag var ärlig med vad jag ville mot mig själv och gjorde slag i saken att verkligen förmedla det till andra också, så ledde det till ett sånt fantastiskt resultat. Helt galet!! Och TACK för dina kloka ord under vårar samtal och för dina blogginlägg som verkligen fick mig att tänka till.

Detta är ju helt otroligt! Självklart går det inte alltid lika snabbt att få ett nytt jobb men jag vill ändå dela denna berättelse för att visa att möjligheten finns samt att även om du inte får första jobbet du söker så kommer du kunna känna mer meningsfullhet bara av att ta tag i situationen. Bara av att reflektera över vad du vill och sedan börja förmedla detta utåt så kommer du känna att din situation förbättras och går i rätt riktning!

Vill du också boka ett samtal med mig och se vad det kan leda till i DITT liv? Boka ett kostnadsfritt första samtal med mig här:

Finns det något du skulle kunna göra redan idag för att ta första steget? Dela gärna med dig i kommentaren!


Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget! <3

5 tips för att ta steget till en meningsfull karriär 

Tidigare i veckan delade jag mina tankar kring vad en meningsfull karriär kan innebära, har du missat inlägget så läs gärna det först här

Om du själv känner att du inte trivs med din nuvarande karriär och kanske upplever att ditt arbete inte är i linje med den du är - hur ska du då göra för att hitta vad som är en meningsfull karriär för dig? Vad krävs det för att övervinna rädslan för förändring och våga ta steget att utforska något nytt? 

Idag skriver jag fortsättningen på förra inlägget och ger dig 5 tips för att ta steget till en meningsfull karriär. 

buss.jpeg

Acceptera förvirring

Först och främst - det är helt normalt och du är inte ensam om att känna dig förvirrad karriärsmässigt! De flesta människor gör det någon gång i livet och med tanke på hur många olika val vi har idag så är det inte konstigt att vi ibland funderar över om vi valt rätt eller inte.

Men att ha för många alternativ att välja på kan också paralysera oss, vi blir rädda för att välja "fel" och fastnar i ett mellanläge där vi inte vågar agera. Människor har även en inbyggd rädsla för risk och förändring. Dessa förutsättningar behöver du acceptera och inte vänta tills de eventuellt går över. Du kommer behöva agera även om det bitvis känns otryggt och läskigt.

Identifiera din frustration

Har det gått så långt att du känner frustration över din nuvarande jobbsituation? Underbart! Det är nämligen starten till förändring. Frustrationen är precis det som kommer få dig att ta dig vidare.

Förmodligen låter detta en aning provocerande och du önskar säkert att du kände allt annat än frustration just nu. Men vad som vore värre är om du istället kände likgiltighet, vilket skulle göra det mycket svårare att faktiskt ta tag i och sedan uppnå en förändring. Så provocerande eller inte, men jag uppmuntrar dig att se din frustration som en gåva! :)

Våga ta dig tid att ge din frustration utrymme. Det kan kännas smärtsamt att släppa fram dessa känslor men ofta finns många av de svar du söker i vad som inte fungerar för dig idag. Var upplever du frustration idag? Vad är det som känns och hur känns det? Vad är det du vill lämna? Om du inte vet vad ditt nästa steg är så kan en bra början vara att ”identify the pain”. Ta reda på vad du inte vill ha och bakom detta kanske svaret finns om vad du VILL ha!

meningsfull karriär

Har du inte redan laddat ner min guide "Första steget till en meningsfull karriär" så gör gärna det! Där får du hjälp med att identifera din frustration, guiden finns att ladda ner kostnadsfritt här.

Undersök var dina värderingar och styrkor möts

Som jag skrev i förra inlägget så kommer kanske inte endast status och pengar ge dig en känsla av meningsfullhet, det kanske inte ens är viktigt för dig? Börja istället utforska vilka värderingar som är viktiga för dig och vilka styrkor du har inom dig. Vilka kompetenser och talanger har du samlat på dig under din karriär hittills? Även om du absolut inte vill jobba med detta fortsättningsvis så kan du säkert plocka med dig flera av dessa erfarenheter in i ett nytt yrke. 

Genom att lära känna dig själv bättre, identifiera dina värderingar och styrkor så får du förhoppningsvis en bättre kännedom om vilka yrken som skulle kunna matcha detta. Du har då en bra grund att utgå från för att ta nästa steg till din drömkarriär.

Börja agera

Vänta inte tills du har hela visionen klar innan du tar första steget. Fundera istället över vilket som är det första fröet du behöver så? Det kan exempelvis vara att anmäla dig till en kurs, ta kontakt med en bekant i ditt nätverk och bjuda på lunch. Helt enkelt, vilka praktiska mål kan du sätta idag för att komma igång? Räkna med att starta en snöbollseffekt bara du börjar någonstans. Du kanske börjar kursen och träffar någon där som öppnar nya möjligheter?

Don’t worry about trying to find your life purpose. Instead, start by acting on the small things that excite you each day. These are the threads that will connect you to your path, passion, and purpose in life.

Så hur kan du börja redan idag med att undersöka dina möjligheter? Vilka saker är det som ger dig energi idag och som du kan börja väva in mer i din vardag?

 Källa: Bilden är hämtad från underbara @bymariandrew på instagram

Källa: Bilden är hämtad från underbara @bymariandrew på instagram

Se din karriär som ett livslångt experiment

Jag tror inte på att hitta en karriär för resten av våra liv utan uppmuntrar dig till att våga prova dig fram. Bilden ovan tycker jag är ett utmärkt och lite humoristiskt sätt att se på karriär. Det blir inte alltid som vi tänkt oss, men tänk om det kan bli bra ändå? Det är svårt att "tänka" sig fram till sin drömkarriär, du behöver komma ut och testa och känna efter hur det känns.

Om vi låter oss guidas av att försöka må så bra som möjligt istället för att försöka passa in eller uppfylla någon annans förväntningar så tror jag att fler skulle hitta sin meningsfulla karriär. Men då behöver vi se på karriär på ett mer lekfullt och experimenterande sätt än vad många av oss gör idag.

Hoppas dessa steg kan hjälpa dig en bit på vägen! Kanske har du fler tips att lägga till? Egna erfarenheter av karriärbyte? Dela gärna med dig av dina tankar i kommentarerna!


Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget!

Vad är en meningsfull karriär?

Jag pratar ofta om att jag coachar mina klienter till att hitta en meningsfull karriär, men vad betyder det egentligen? 

Det kanske inte är helt självklart vad jag menar med begreppet och jag får dessutom många frågor från nyfikna personer som känner sig förvirrade och undrar hur de kan göra för att få en mer meningsfull karriär.

Jag tänkte därför dela med mig av mina tankar i ämnet genom två blogginlägg, idag börjar jag med frågan om vad en meningsfull karriär kan vara, och i nästa inlägg skriver jag om hur du kan göra om du längtar efter detta. Nästa inlägg publiceras nu på fredag så kika gärna in då igen! 

heart.jpg

Att hitta din mening

Du kanske tänker att en meningsfull karriär måste vara att jobba med något världsförbättrande? Att ett meningsfullt jobb skulle vara exempelvis att volontärarbeta för dem som har det svårare i livet än vad du har? Det skulle absolut kunna vara en meningsfull karriär, men det är inte nödvändigtvis det jag menar med begreppet.

En meningsfull karriär identifierar jag i första hand som en karriär där du får ägna dig åt något som är meningsfullt just för dig och den du är. En karriär som utgår från det som ger dig energi, låter dig utvecklas och där du känner ett tydligt syfte med det du gör. Det kan vara ett väldigt alldagligt jobb i någon annans ögon, men det ska fylla en mening i ditt liv. 

Your work is as meaningful as you make it
– Marie Forleo

Utöver vikten av att hitta din egen mening så har jag samlat några gemensamma nämnare för vad jag anser kännetecknar en meningsfull karriär:

  • Du kan vara dig själv. När du jobbar med något som känns genuint meningsfullt för dig så behöver du inte spela en roll för att passa in eller låtsas ha åsikter som egentligen inte stämmer in på dig. Du behöver inte skilja så mycket på vem du är privat och på jobbet eftersom dessa två går i linje med varandra och du kan känna att du är dig själv och uppskattad för den du är.
     
  • Det ger dig energi. Självklart finns det både bra och dåliga dagar även med ett meningsfullt jobb, men större delen av tiden har du energi kvar när du kommer hem från jobbet och kan fylla ditt liv med ännu mer mening istället för att exempelvis fastna i soffan och slösurfa sociala medier i brist på ork och lust..
meningsfull-karriar
  • Du känner ett tydligt syfte. Du vet varför ditt jobb finns och vad det bidrar till och detta är vad som driver dig när du kliver upp på morgonen. Du behöver inte räkna timmarna tills du får gå hem från jobbet, istället fylls din tid med uppgifter som du känner har ett tydligt syfte och fyller ett behov.
     
  • Det är föränderligt. Det finns tyvärr inte någon garanti för att bara du hittar ditt drömjobb nu så behöver du aldrig mer oroa dig. Du förändras och din karriär med dig. Vad som är viktigt för dig kan förändras under livet och därmed också vad som känns meningsfullt att jobba med. Det här är inget problem, snarare en möjlighet och ett nytt sätt att se på begreppet karriär. Vi jobbar inte längre på ett och samma jobb från examen till pension, vilket innebär att det finns massor av möjligheter till olika jobb och karriärer under en livstid!

Meningsfullt för dig <3

Så sammanfattningsvis är en meningsfull karriär det du säger att den är, det finns ingen mall eller ETT enkelt svar som passar alla. Det finns inte heller ETT jobb som är meningsfullt för dig, inte heller endast en passion eller ett syfte med din karriär.

Vill du ha min hjälp att undersöka vad som är meningsfullt för dig? Boka in ett kostnadsfritt Clarity Call med mig så pratar vi mer!


Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget!

När jag tog tjänstledigt och pluggade i San Francisco

Det slog mig häromdagen att det nu är 1 år sedan jag bodde i San Francisco nästan 3 månader! Känns på ett sätt som igår men på ett annat sätt som flera år sedan, det har ju hänt så otroligt mycket sedan dess!

För er som inte följt bloggen tidigare så är det så att jag tog tjänstledigt förra våren för att utbilda mig till coach och eftersom jag första delen av terminen skulle läsa kurser på distans så bestämde jag mig för att spendera några månader i Californien! Detta visade sig sedan vara det första steget innan jag vågade säga upp mig och starta eget :)

Jag hade planerat resan i några månader innan jag åkte, och idén kom till mig i samtal med min karriärcoach som jag träffade hösten innan. Vi pratade mycket om mina drömmar, önskningar och min längtan. Jag upptäckte då att jag verkligen längtade efter att få byta miljö, att få resa ensam och att få fokusera på att må bra efter en tuff tid i livet. Kanske var timingen inte alls bra, jag och min sambo hade flyttat till hus några månader innan och vi planerade att köpa hund. Men jag tror sällan att det finns någon bra timing för sådant här, så vi kom tillsammans fram till att nu var lika bra som sen :)

Jag hade fått tag i ett boende för hela perioden som dessvärre blev avbokat två dagar innan jag skulle åka, men jag skickade ut nödrop i alla mina sociala medier och lyckades få tag i ett rum de första två veckorna och tänkte att resten fick lösa sig på plats.

Det löste sig visserligen men det blev så att jag fick flytta varannan vecka hela perioden och det blev både dyrare och mer ansträngande än jag trott, men det ledde också till flera fantastiska nya vänner som jag inte fått om allt gått enligt min ursprungsplan. Så jag är tacksam för det trots allt!

Mina dagar spenderade jag mest på olika caféer där jag pluggade mina distanskurser. Jag hade varit i San Francisco 2 gånger innan denna resa men var ändå sugen på en del sightseeing eftersom det kändes helt annat att upptäcka en stad som man bor i än bara hälsar på en vecka. Jag fick även besök av både min syster och av Ludwig och vi hade så himla fantastiska veckor tillsammans!

Minns så väl när min syster Caroline kom och jag äntligen fick sällskap på mina pluggstunder! Vilken dröm! Hade haft några tuffa veckor med osäker boendesituation och eftersom jag inte kände någon alls där och pluggade på distans så var det väldigt ensamt. Ett syfte med resan var ju att vara ensam och jag trivs dessutom riktigt bra med att vara med mig själv :) Men jag hade ändå upplevt några stunder där jag tvivlade på varför jag lämnat sambo, vänner, vårt nya fina hus och istället bodde på en madrass på golvet med kackerlackor som kom fram så fort jag tappat en smula kex på golvet... 

Så när hon kom fick jag massor av ny energi och inspiration, jag började med att visa henne mina allra bästa frukostställen <3 Vi promenerade flera mil varje dag och vädret var hur bra som helst under veckan som hon var där!

Direkt efter hon lämnat San Francisco så kom Ludwig och då hade vi bestämt oss för att åka på roadtrip (det löste även problemet med att jag var bostadslös :)). Så vi hyrde en liten bil och eftersom jag är den enda av oss med körkort så fick jag den härliga utmaningen att ratta runt på sexfiliga vägar samt inne i SF där det är helt orimliga uppförs - och nedförsbackar... men det gick kanon, bara något litet missöde där det tutades en hel del på mig :I

Även denna vecka var vädret strålande större delen av tiden och denna roadtrip var så magiskt härlig!! Vi hade letat upp riktiga pärlor längs vägen och eftersom det var off season så var det väldigt rofyllt och lugnt överallt.

Lucia Lodge där vi stannade en natt

När Ludwig åkt tillbaka hem igen så hade jag 3 veckor kvar i SF och flyttade in i ny lägenhet och nytt område, till världens bästa roomie JESS. Alltså hon tog emot mig så himla väl och bjöd in mig till massor av roliga saker med hennes kompisar. Hon hade dessutom flera kompisar som antingen hade släkt i Sverige eller som av någon anledning äääälskade Sverige, haha så kul och jag kände mig så välkommen hos dem <3

Jess lägenhet i fina Haight Ashbury!

Mitt rum hos Jess!

Detta var ju helt klart det bästa och lyxigaste boendet på hela resan! Innan hade jag flyttat runt i olika delade lägenheter inom ungefär samma område som visade sig vara ett av de mest utsatta i SF, Tenderloin. Området ligger "mitt i SF" men tvärtemot här hemma där det ofta är mer kriminalitet och utsatthet i förorterna så är det här istället lyxigt att bo i en förort och de fattiga och utsatta samlas i Tenderloin. Många psykiskt sjuka, hemlösa och djupt drogberoende bor på gatorna och jag måste erkänna att jag ofta kände mig otrygg. Dels blev jag utsatt för en blottare men också för att det ofta var stora gäng som kunde börja följa efter mig mitt på dagen (jag gick inte ut på kvällarna). 

Men nu skulle jag alltså bo mina sista veckor i Haight Ashbury som är en helt annan stadsdel och det var ganska hemskt att se hur stora klyftorna är och hur mycket renare och "finare" det var i denna del.

Jag o Jess!

Mina sista veckor var verkligen så himla fina, dels för att jag fick nya vänner men också för att jag hade börjat få in nya rutiner och skapat mig en tillvaro i denna stad. När det närmade sig hemresa kände jag att jag gärna hade stannat längre, men det var dags att åka hem och påbörja min coachutbildning i Stockholm!

Jag är verkligen så tacksam för att jag gjorde denna resa! Det var verkligen precis den nystart jag behövde och gav mig så mycket tid att reflektera över vilket liv jag vill leva och vad som är viktigt för mig. Mycket av det jag drömde och fantiserade om då har ju faktiskt blivit min verklighet nu och jag tror att mycket är tack vare att jag fick denna tid att uppleva helt nya saker och lägga grunden för hur mitt framtida liv skulle se ut. 

Utveckling och utmaningar från 2016

Ligger hemma med influensa och har knappt varit utanför dörren på snart en vecka. Jag som hade sådan lust att hugga tag i det nya året, men så blev det total inaktivitet istället.. Så är det med livet, svårt att kontrollera allt hur mycket jag än skulle vilja ;)

Idag börjar jag dock kunna formulera hela meningar och tänka lite klarare, så jag fick lust att skriva några rader om 2016 för att summera vad som hänt och dela med mig av mina erfarenheter. Det är snart 1 år sedan jag startade denna blogg och då passar det ju utmärkt med en årssummering!

2016 har inneburit enorma förändringar i mitt liv och de flesta har jag tack och lov valt själv. Året har varit en utvecklingsresa i hög fart. Det började i januari när jag tog tjänstledigt och hoppade på ett flyg till San Francisco för att leva ensam där i två månader, utan att veta var jag skulle bo förutom de första nätterna. Det visade sig bli en resa jag aldrig kommer ångra, tuff på många sätt men mestadels helt fantastisk, utvecklande och rolig. Så många nya platser och människor, så mycket frihet och tid för reflektion.

Jag kommer sedan hem till Stockholm i mars och börjar en utbildning som utmanar och utvecklar mig till max. Att utbilda sig till coach är inte bara att lära sig ett ämne och några verktyg, det är också att låta sig själv bli coachad, att ifrågasätta sina egna invanda tankemönster, att utvecklas personligen och få många nya perspektiv. Jag får också ett nytt nätverk i mina kursare som alla är på olika platser i livet och har med sig olika erfarenheter in i kursen, ett härligt gäng som jag fortsätter hålla kontakten med.

Någonstans här i slutet på maj kommer vår hundvalp Otto hem till mig och Ludwig, massor av kärlek och glädje men även sömnbrist och en varelse som kräver konstant behov av närhet och uppmärksamhet. Som tur är har vi nu hittat en underbar dagmatte men livet har helt klart förändrats sedan Otto kom <3

Sedan kom sommaren och jag tog beslutet att säga upp min trygga anställning som jag haft de senaste 3 åren, med fantastiska kollegor och den bästa chef jag någonsin haft. Men där jag också upplevt den tuffaste perioden i mitt liv då jag blev sjuk i utmattningsdepression för två år sedan. Nu var det dags att ta steget från anställning och ut i ovissheten. Jag hade inget nytt jobb och jag ville inte ha något heller. Jag ville skapa ett eget. Utifrån mina drömmar och mål. Så jag skickade in blanketter till Skatteverket, skrev affärsplan, budgeterade och några veckor senare var jag stolt egen företagare med bolaget Nord Consulting.

Där och då började ytterligare en utvecklingsresa. Det var ingen som skulle servera mig jobb, uppdrag och klienter så det var dags att börja nätverka och sälja. Ett av alla dessa möten var med företaget Add Gender som jobbar med precis det jag också vill göra: sprida kunskap om jämställdhet, normer, genus och mycket annat spännande. De trodde på mig och blev en av mina första kunder! Jag höll en workshop för dem och trots nervositet innan så är det något av det roligaste jag gjort denna höst! Kände att jag var på rätt spår, så här ska jobbet kännas.

Jag börjar senare deras utbildning till Certifierad Normingenjör och igen finner jag mig själv i en utvecklingsresa i hög fart. Här får jag återigen utmana mina egna föreställningar, bryta upp med invanda mönster, bygga på mitt nätverk och en bra grund att stå på i framtida arbete. Utbildningen innehåller skarpa kundcase och spontana presentationer för nya kunder, det är också utforskande av sitt eget varumärke, kompetens, nätverk och att utveckla sitt självledarskap.

Parallellt med detta skriver jag avtal på flera nya uppdrag, jag får förtroendet från flera nya klienter att coacha dem mot nya mål. Jobbar samtidigt vidare med att lägga grunden för mitt företag; skapa ny hemsida, blogga för att sprida kunskap och inspiration, lunchar och fikar och promenerar med massor av nya inspirerande kontakter. Jag hoppar på en bloggutmaning där jag ska blogga varje dag i 30 dagar utifrån ett givet tema (inser vilket enormt JOBB det är att blogga). Jag blir invald i styrelsen för en ideell förening och bokar in styrelsemöten och workshops med detta härliga gäng.

Någonstans i början av oktober inser jag att jag jobbar heltid plus kvällar och helger, att min kalender är fylld till bredden med uppdrag, åtaganden och möten, visserligen roliga men inget blir kul när det går till överdrift. Jag har sprungit runt med hundra spännande idéer, förverkligat massor av dem och kört på i full fart för att avverka resterande. Men plötsligt vaknar jag upp och alla idéer känns overkliga. Inget är lustfyllt och all kreativitet har bytts ut mot prestationsångest. Jag får en olustig känsla och tvivlar på vad jag håller på med egentligen. Jag sa ju upp mig för att jag ville skapa en tillvaro som ger mig energi, som ger mig möjlighet till återhämtning, att lägga min tid och kraft på något som betyder något och är meningsfullt för mig och andra. Men var hade jag hamnat?

I min entusiasm över att vara egen företagare och också i min rädsla över att tacka nej till uppdrag så hade jag tackat ja till alldeles för mycket. Med en utbrändhet i bagaget så kände jag igen signalerna tydligt. Oro, huvudvärk, frustration, svårt att koncentrera mig, en ständig klump i halsen och sedan kom rädslan över att allt skulle kollapsa igen.

Som tur är valde jag att agera annorlunda denna gång, klokare av erfarenhet. Jag har därför under senare delen av vintern valt att avsluta några engagemang och uppdrag. Istället för att se detta som ett misslyckande så ser jag det som en stor seger. Att jag lyckats lyssna till min egen kropps signaler och vågar välja mitt eget välmående före någon slags "yttre framgång" är det största som hänt mig 2016. Jag känner nu att jag kan lita på mig själv, att jag jobbar MED mig själv och lyssnar till min kropp. Jag mår nu bra, har vilat under julledigheten och är till och med peppad på 2017 och på att jobba med saker som ger mig energi! Att få coacha och utveckla människor genom enskilda möten, utbildningar och workshops är det som kommer prioriteras högst framöver. 

Företagandet (och livet!) kommer förmodligen alltid handla om att testa saker, utvärdera, behålla några delar och tänka om kring andra. Jag har stor medkänsla för mig själv angående att jag ville så mycket i höstas och därmed sprang på alla bollar som kastades åt mitt håll, att jag kände ett sådant enormt lyckorus av att få jobba med det jag brinner som mest för att jag inte visste när det var dags att dra en gräns. Jag har medkänsla med mig själv för att jag inte visste det på en gång, men nu har jag lärt mig lite mer och kan ta klokare beslut baserat på dessa insikter.

Tänk att jag bara haft mitt företag i fyra månader och ändå har så mycket hunnit hända. Jag är fylld av tacksamhet över allt jag fått göra, och ser med ljus och värme på framtiden. Jag tar mina lärdomar från dessa månader och smider planer för ett mer balanserat och hållbart 2017.

Jag lär så länge jag lever helt enkelt! Vad har du lärt dig under 2016? Reflektera och dela gärna med dig med en kommentar!

Intervju: Framtidsfeministen

Visste du att kvinnor i Sverige har tre miljoner lägre livslön än män?? Det beror bland annat på att kvinnor har lägre pension på grund av lägre lön, tar ut mer föräldraledighet och sparar mindre del av sina pengar i aktier och fonder.

Inkomstskillnader mellan män och kvinnor är inte bara orättvisa här och nu, de får även konsekvenser längre fram i livet då ålderspensionen baseras på dina inkomster under ditt arbetsliv. Det faktum att många kvinnor tidigare i livet arbetat i mindre omfattning och till lägre lön än män medför alltså att de även som pensionärer i genomsnitt har lägre inkomster än männen.

Som trogna läsare säkert redan vet vid det här laget är jag intresserad av att försöka bidra till att skapa ett jämställt samhälle men ibland kan det kännas hopplöst och svårt att veta hur jag som individ kan vara med och förändra detta. Jag ser dock både stora som små initiativ lite här och var ute i samhället, och jag blir lika imponerad varje gång jag ser en enskild individ som väljer att lägga sin kreativitet, tid och kraft på att göra en positiv förändring i samhället.

För någon vecka sedan träffade jag en av dessa individer. Vi hade följt varandra på twitter ett tag, jag hade haft en impuls av att vilja ”gilla” och ”dela” ungefär allt hon tweetade men ville inte framstå som en stalker så jag nöjde mig med någon like och retweet här och där :) Men så var jag på Juseks event Akademikerkompetens, jag twittrade om detta och får då ett meddelande på twitter där denna människa föreslår en gemensam lunch eftersom hon är på samma event! Hur underbart initiativ?! Väldigt underbart om du frågar mig!

Sagt och gjort så möttes vi upp i lobbyn vid lunchtid, det blev som en riktig blind-date typ ”jag har på mig en blå jacka och bruna skor, ser du mig”. Jag visste inte ens hennes namn, visste bara att jag skulle få luncha med FRAMTIDSFEMINISTEN.

Framtidsfeministen är ett initiativ taget av Sandra Lindqvist och det handlar om att hon vill bidra till en jämställd framtid genom att investera i jämställda bolag samt stötta bolag i deras resa att bli mer jämställda.

Jag har nu fått möjligheten att ställa några frågor till Sandra och hoppas att detta kan ge både kunskap och inspiration till er!

Sandra, vad är Framtidsfeministen och hur startade detta?

Framtidsfeministen brinner för en jämställd framtid där män och kvinnor har samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Jämställdhet ger lönsammare bolag, lyckligare kvinnor, män och barn. Jämställda bolag presterar även bättre på börsen. Inom projektet Framtidsfeministen gör jag två saker; det första är att hjälpa bolag att bli mer lönsamma genom jämställdhet och det andra är att jag förvaltar en aktieportfölj med jämställda bolag. Denna aktieportfölj är helt transparent och öppen för alla att se och följa.

Vad vill du uppnå med detta projekt?

Med Framtidsfeministens aktieportfölj finns det två mål; dels att få maximal avkastning på lång sikt samt att öka det kvinnliga aktieägandet. Genom ett ökat kvinnligt ägande (kvinnor äger idag endast ca 10 % av alla börsnoterade aktier) kan vi sätta press på styrelser, bolag och ledning att bli mer jämställda.

Jag ville också öka risken i mitt eget sparande. Kvinnor har idag mer pengar på banken än män och män investerar mer i aktier, även fast kvinnor är minst lika bra som män på att välja bra aktier. Detta bidrar till en ekonomisk ojämställdhet eftersom vi kvinnor då får väldigt låg ränta på våra pengar medan mäns pengar kan dubblas flera gånger om, pga. ränta-på-ränta-effekten, på lång sikt.

Hur väljer du ut företag till din aktieportfölj?

Det första jag vill säga är att det inte är svårt att investera i aktier! Man behöver varken vara expert eller rik utan det viktigaste är att börja med till exempel #200kr. När jag investerar gör jag det långsiktigt och i bolag jag tror på och förstår vad de gör. De ska finnas med på Stiftelsen AllBrights vita lista vilket innebär att de har minst 40/60 andel kvinnor och män i ledningen, hög andel kvinnor i linjen och hög andel kvinnor i styrelsen. Sedan vill jag också att de delar ut en del av sin vinst till mig som aktieägare. Om du vill läsa mer i detalj hur jag gör så har jag skrivit om det här.

Hur har utvecklingen sett ut för din jämställda aktieportfölj?

Framtidsfeministens aktieportfölj startade i maj 2015 och har sedan dess gått mycket bättre än börsen i Sverige. Framtidsfeministens aktier har gått upp 6 % medan börsen (OMXS30) har gått ned – 20 %. Det är en skillnad på 26 procentenheter. Om du investerade 100 kr för ett år sedan skulle du alltså ha 106 kr om du investerat i samma bolag som Framtidsfeministen.

Varför är det viktigt att investera i jämställda företag?

Det är enkelt: jämställda bolag är mer lönsamma och presterar bättre på börsen vilket ger mer pengar i slutändan till mig som aktieägare. Jag vill att mina sparpengar ska växa och för det är börsen det absolut bästa alternativet över tid.

Det framkommer i flera undersökningar att kvinnor är mindre riskbenägna än män, varför tror du att det är så?

Jag kan bara gå till mig själv och jag vet varför det dröjde 30 år innan jag skulle våga köpa min första aktie: jag trodde att jag inte kunde tillräckligt och var rädd för att misslyckas. Men nu vet jag att det inte är svårt att ta kontroll över sitt sparande och det tar inte heller så mycket tid! Jag ser över min aktieportfölj en gång om året och det tar ungefär åtta timmar.

Sedan kan det faktisk vara bra att vara mindre riskbenägen än män när det kommer till aktier. Kvinnor generellt sprider sina risker bättre och lyckas bättre på börsen än män.

Vad ser du för effekter i samhället om fler kvinnor skulle investera i aktier?

Jag ser framförallt två viktiga effekter. Först ger fler kvinnliga aktieägare ökat inflytande för kvinnor i bolagen vilket gör att vi kan vara med att påverka högst upp och sätta press! För det andra så behöver vi flytta vårt sparande från storbanken till börsen. Jag gör så att jag har lite buffertpengar på banken för utgifter i närtid och sedan ligger största delen av mitt sparande i aktier. Orkar man inte köpa enskilda aktier så finns det jättebra billiga aktieindexfonder som är ett bra alternativ. Här beskriver jag mer hur du kan spara smartare, så att du kan gå i pension flera år tidigare, utan att du behöver dra ner på kostnader eller öka inkomsten.

Vad kan du ge för råd till den som vill börja investera i jämställda aktier?

Det är inte svårt och det tar inte mycket tid! Våga prova. Börja med lite pengar som du har råd att förlora, kanske #200kr. Praktisk erfarenhet är det bästa så det gäller bara att komma igång. Vill du se hur det går för Framtidsfeministens aktieportfölj så finns den att följa på både Facebook och Twitter.

Tack för dina svar Sandra! Visst är det imponerande? Jag blir direkt peppad på att starta ett jämställd aktiesparande! Om vi ska tro på det vi just läst så är det alltså inte svårt att spara i aktier: det viktigaste är att komma igång! Och extra peppande blir det ju om vi tänker att vi genom aktiesparande kan vara med och påverka bolagen att bli mer jämställda. Så - se över om du har möjlighet att investera 200kr som ett första steg och investera dem i så fall i ett jämställt bolag! Tillsammans bidrar vi till en ekonomisk jämställd framtid!

Kolla gärna in Framtidsfeministens guide för att kunna komma igång direkt:

Fördomsfri rekrytering

Jag var på en väldigt bra föreläsning angående att använda ett mångfaldsperspektiv vid rekrytering. Det var Rättviseförmedlingens ordförande Seher Yilmaz som höll ett seminarie i ämnet hos fackförbundet Jusek.

 Bild från rattviseformedlingen.se

Bild från rattviseformedlingen.se

Jag har jobbat med rekrytering i olika former de senaste sju åren och det här med att undvika magkänslan i rekryteringssammanhang har länge varit en hjärtefråga för mig. Jag har både känt själv att jag hamnat i denna fälla men också sett och upplevt kunder som har svårt att ta sig ur detta med att en kandidat ”känns” så bra. Även om jag länge propagerat för detta så är det alltid intressant att få gå på en sådan här föreläsning och dels få sina tankar bekräftade men främst för att vässa sina argument till varför detta är så viktigt!

Jag tänkte därför sammanfatta det jag lärde mig under dessa 2 timmar med Seher och kanske kan jag inspirera er att tänka till kring detta!

Först kanske ni undrar vad jag menar med magkänsla och varför det skulle vara så farligt? För att ta exempel från verkligheten så har jag erfarenheter av att det kan låta ungefär så här bland rekryterande chefer när de träffat en kandidat för intervju:

”Det här kändes jättebra, vi klickade verkligen och jag tror att hen kommer passa jättebra in i gänget här!”

alternativt

”Nja det här kändes inte bra, jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men vi klickade liksom inte. Jag fick ingen bra känsla i mötet.”

I båda dessa fall så skulle jag säga att dessa känslor inte alls är ett bra underlag för att ta beslut om anställning eller ej. Detta på grund av att din magkänsla är uppbyggd av tidigare erfarenheter, normer i samhället, det du ser och hör i media eller bland dina vänner m.m. Självklart också på grund av att dessa påståenden inte över huvud taget har att göra med kandidatens kompetens!

Magkänsla, intuition och även normer är bra ibland och till och med absolut nödvändigt för att vi människor ska orka med alla intryck vi får hela tiden eftersom vi med hjälp av t.ex. normer snabbare kan kategorisera människor, upplevelser m.m. runt omkring oss. Men det kan även vara riskabelt då det grundar sig på sådant som inte nödvändigtvis är sant. Ett exempel är att om du alltid ser en äldre, vit man i kostym uttala sig som ekonomiexpert i media så kommer du tillslut ha en inre bild av att äldre vita män i kostym är kompetenta i ämnet. (Obs, detta är bevisat i studier, inte något som jag ”tycker”).

Ett väldigt talande exempel som Seher använde i sin föreläsning var att om du bildgooglar CEO är detta resultatet (testa gärna):

En av de första kvinnor som dyker upp är Barbie..Och detta är alltså 2016. Vi kan gråta en jämställdhetstår men sen vill jag att vi går vidare till vad detta har för betydelse.

Om du tror att detta inte påverkar vår bild av hur en VD ser ut så har du fel. Och det är inte bara på Google det ser ut så här, även i media är representationen inte jämställd och speglar inte hur samhället ser ut, detta påverkar oss otroligt mycket både på en medveten och omedveten nivå. Rättviseförmedlingen har tagit fram rapporten Rättvisaren där de räknat de som syns i media och tagit reda på hur många kvinnor respektive män som syns samt hur många inomnordiska respektive utomnordiska som syns. Siffrorna är minst sagt deppiga. 72 % av de som syns och hörs i nyhetsmedia är män. Detta har organisationer innan Rättviseförmedlingen mätt kontinuerligt och det har stått stilla de senaste 15 åren, så de som säger att vi kommer nå jämställdhet tids nog utan insatser kan väl gå och dra nåt gammalt över sig. Samma deppighet vad gäller chefspositioner (= makt) då Tidningen Chef gjort en undersökning som visar att endast 7 % av chefer i Sverige har en utomnordisk bakgrund.

Seher lyfte också att hon ofta får höra människor som säger att organisationer som Rättviseförmedlingen bara skapar problem när de belyser dessa orättvisor och att det kommer lösa sig tids nog ändå. Och om de bara slutade prata om det hela tiden så skulle det inte vara en så stor grej och det skulle inte behöva kännas som att man bli ”inkvoterad” som kvinna eller som utomnordisk på en arbetsplats där dessa är i minoritet. Men det är ju precis tvärtom! Om vi inte pratar om de normer som finns så är det ju svårt att göra något åt dem?!

Vad kan vi då göra för att undvika detta? Hur kan vi skapa en fördomsfri rekryteringsprocess?

Först vill jag bara säga att alla har fördomar och det går inte att komma ifrån detta. Men däremot kan vi medvetandegöra dessa och reflektera över våra egna tankar, synliggöra dem och fundera ett varv till innan vi går på vår magkänsla. Vi kan också göra en standardiserad rekryteringsprocess där vi har en tydlig och saklig kravprofil, förbereda intervjufrågor som ställs till alla kandidater och som också är relevanta för tjänsten.

Vi kan också gå förbi hela ”CV + brev”-processen och göra som Rättviseförmedlingen själva när de rekryterar, de skapar ett ansökningsformulär med skräddarsydda frågor för tjänsten och ber om arbetsprov redan vid ansökan. Detta hjälper dem att få relevant information från början utan att färgas av hur väl en person formulerar eller designar ett CV, utan info de inte bett om exempelvis angående om du har sommarhus på Öland, pluggat på Handels eller spelar golf på din fritid (allt detta är sånt som kan ge dig en "positiv magkänsla" p.g.a. igenkänning)

Allt detta kräver såklart mer av dig som rekryterar, det är givetvis mycket enklare att bara be kandidaterna skicka in sitt CV än att du själv ska förbereda ett relevant ansökningsformulär samt arbetsprov och sedan gå igenom allt detta, men det är väl det som är ditt jobb tänker jag?

Utöver detta finns givetvis MASSOR att tänka på vid skrivandet av kravprofil, annons samt att tänka på gällande var du annonserar. Men detta känns nästan som att det får bli ett eget inlägg senare :)

Min uppmaning till er nu är att ta en funderare kring vilka normer som finns på din arbetsplats? Hur skulle ni kunna göra för att öppna upp för olikheter och välkomna de som idag är i minoritet på din arbetsplats? Fundera också på er rekryteringsprocess, hur ser den ut och varför? Kompisrekryterar ni eller går alla igenom en seriös och rättvis rekryteringsprocess? Har ansvariga rekryterare och chefer kunskap om normkritik, inkludering och vilka egna fördomar de sitter på?