Live workshop med Gabby Bernstein

The universe has your back

I helgen var jag på en heldags workshop med Gabby Bernstein, en person som inspirerar mig mycket! Trots all inspiration jag fått av henne så visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av denna dag. Jag hade några farhågor om att det kanske skulle vara alldeles för kommersiellt och opersonligt. Men jag blev verkligen så positivt överraskad!!

theuniversehasyourback

Vi var ungefär 200 kvinnor och 2 eller 3 män tror jag som samlats i en konferenslokal på ett hotell utanför Solna. Lokalen var kanske inte den mest inspirerande men trots detta blev det en väldigt intim stämning i rummet medan Gabby höll sin workshop. Det kändes så fint att vi alla kom så nära henne och varandra, det kändes som att hon var så otroligt närvarande i rummet. Under dagen var det många från publiken som fick dela sina funderingar och Gabby svarade med sådan genuin värme och klokhet att jag verkligen blev imponerad.

gabbybernstein

Satt och antecknade flitigt i min anteckningsbok så att jag skulle komma ihåg alla bra saker jag lärde mig och tänkte nu att jag skulle dela med mig av några citat och mina tankar kring dem. Hoppas det kan inspirera även dig!

Workshopen är baserad på hennes bok The Universe Has Your Back  så om du blir nyfiken på mer om detta kan jag rekommendera att läsa hela boken! Detta inlägg blev väldigt spontant ihopskrivet och en mix mellan svenska och engelska, men håll till godo :)

If I let go of my fear – who will I be?

Detta kände jag så väl igen i mig själv. Det är så mycket jag kan oroa mig för och vara rädd för vad resultatet ska bli, och vem skulle jag vara utan all denna rädsla? Vad skulle jag kunna åstadkomma i mitt företag, i mitt liv? Ibland är det så "enkelt" att gömma sig bakom rädslor istället för att ta itu med vad det är som verkligen skaver. Att ta tillbaka makten till sig själv och inse att ofta är det faktiskt vi själva som står i vägen för vår egen framgång, inte en massa yttre omständigheter som det kanske i stunden känns lättare att skylla på.

Feeling good is good

Denna är så himla simpel och det är det som gör den så bra tycker jag :) Jag tycker att vi ofta glömmer värdet i att helt enkelt tillåta oss att må bra! Det behöver inte handla om extremt höga lyckokänslor eller framgång men att helt enkelt känna att vi just nu mår helt ok, kanske till och med bra. Och att vi har stor makt att själva påverka detta, oavsett vilka omständigheter vi lever under så kan små justeringar i vardagen göra livet lite enklare att leva om vi fokuserar på hur vi skulle kunna må så bra som möjligt just i denna stund, utan att oroa oss så mycket för vad som eventuellt kan ske i framtiden.

meeting Gabby

I choose peace instead of this

Åh detta har redan hunnit bli mitt mantra! <3 Har använt det flera gånger denna vecka redan. När orostankar dyker upp, eller jag börjar älta något som sagts eller gjorts… då stoppar jag direkt den tanken och byter ut mot detta. Vad som än har hänt så väljer jag peace istället. Jag kan välja.

Varje tanke vi sänder ut är en:
Intention
Begäran

Det vi tänker om och om igen blir tillslut till vår verklighet, så öva på att tänka på vad du vill ha istället för på vad du inte har. Tänk som om att du redan har det, formulera gärna affirmationer och mantran som du kan använda dagligen. Jag har till exempel ett mantra just nu som är: ”Varje dag inspirerar och stöttar jag människor som vill skapa en meningsfull karriär” Kan lova att jag inte direkt vaknar med denna känsla varje morgon, men jag övar på att göra det till min sanning. Det är vad jag strävar efter och genom att ”plantera” detta i mina tankar så får det mig att orka kämpa när det känns tufft.

I catch myself future tripping

Future tripping - så bra uttryck som beskriver vad vi ofta ägnar oss åt när vi går runt och oroar oss för framtiden och försöker kontrollera slutresultatet. Men om vi istället siktar på att må bra här och nu så spelar det ingen roll vad slutresultatet blir. Vi mår ju bra nu. Och nu. Och nu.

We don’t make time to tune in

Hur kan vi checka in med oss själva dagligen? Jo genom exemplevis meditation och affirmationer. Medveten närvaro helt enkelt. Låt inte livet vara ett race där du springer med skygglapparna på, stanna upp och känn in. Hur känns det nu? Vad kan du göra just nu för att må ännu bättre?

The key to success is to measure it by how much fun you are having!

Älskar detta!! Utmana normen om vad framgång är. Släpp prestationen och släpp fokus på hur det ska bli sen. Tänk istället, hur kan jag ha så kul som möjligt nu? Om vi applicerar detta på karriär till exempel: Istället för att tänka att du kommer bli lycklig när du har fått ett visst jobb, tjänat en viss mängd pengar, nått en viss position etc. så kan du testa vad som händer om du fokuserar på att uppskatta det du redan har nu och hur du kan göra detta så pass kul och bra som möjligt?! Eftersom när vi blir besatta av slutresultatet försöker vi kontrollera vägen dit. Let go. Ha så kul som möjligt istället! Denna strategi kommer mest troligt leda dig till yrken och positioner som du mår bra i och som inte bara ser bra ut på ditt CV.

Have I chosen the teacher of fear or the teacher of love?

Hur väljer du att se på livet, på misslyckanden och på framgångar? Styr du dina beslut utifrån rädsla eller kärlek? Hur kan vi välja ”the teacher of love”? Surrender, let go, ask for help. Våga vara sårbar, våga drömma och öppna upp för möjligheten att lyckas. Målet är inte att utplåna all rädsla, det är att sluta tro på den som en sanning. När du känner rädsla – bli medveten om vad du känner, tacka rädslan för att den dyker upp och påminner dig om vad som är viktigt för dig, men låt den inte bli din sanning.

choose love

How is what you focus on a reflection of what you receive in your life?

Var fokuserar du din energi? Vad utstrålar du? Projicerar du en attityd av stress, rädsla…? I så fall, vad tror du att det attraherar mer av? Ibland är det såklart svårt att inte påverkas av stress, rädsla etc. men om det blir till en vana och vi knappt ens märker själva att hela vårt liv ser ut så, då tror jag det är dags att fundera över hur vi kan förändra det.

Några avslutande ord att ta med sig ut i vardagen och gärna checka in med sig själv dagligen:

Our power lies in how good we can feel

How much fun can I have today? Right now?

How can I feel joy right now?
Not when I have a great career or an amazing partner or whatever, but NOW?


Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget!

En novellsamling om stress

Åh nu är jag både så glad, pirrig, nervös och förväntansfull på samma gång! Jag ska nämligen få en novell publicerad! På riktigt, i en bok, utgiven av ett förlag :) Känner bara: WOW

Som jag skrivit om tidigare så drabbades jag av utmattningssyndrom för drygt 2 år sedan. När jag försökte återvända till mitt jobb där jag blivit sjuk så började jag skriva på en text om mina upplevelser. Det blev lite som dagboksanteckningar och reflektioner blandat. Jag skrev när jag hade lust eller när jag helt enkelt var tvungen för att jag behövde få ur mig allt som jag bar på inom mig. Men skrivande var helt kravlöst, det var ju aldrig någon som skulle läsa det där? 

Men så gick tiden och under förra våren så såg jag en efterlysning på instagram om noveller till en novellsamling om just stress och utmattning. Det var bästa Emma Holmgren som hade planer på att ge ut denna bok på sitt förlag Parus Förlag. Emma har själv skrivit en bok om sin egen upplevelse av sjukdomen och denna bok var min bibel när jag var sjuk! Den gav mig både, tröst, fakta, igenkänning och en slags samhörighet.

Eftersom jag gillade Emmas bok så mycket och själv hade påbörjat en text på ämnet så kändes det självklart att jag åtminstone skulle ansöka om att få vara med! Deadline var mitt i sommaren, 31 juli, och jag hade bara några veckor på mig att slutföra novellen när jag såg efterlysningen. Jag öppnade dokumentet som legat vilande i min dator länge och insåg att det mest var lösa fragment och inte alls en sammanhållen historia... Men jag var så motiverad att jag tänkte att jag får ta med datorn på semestern i Norrland och skriva där. Det som hände var då att min dator kraschade några dagar innan semester och när jag lämnade in den för reparation och fick höra att innehållet kanske inte gick att rädda så höll jag på att ge upp skrivandet där och då. 

Men jag kände också en så stark känsla av att jag inte ville att min text och mina upplevelser skulle gå förlorade. Så även om den ursprungliga texten inte gick att rädda så beslutade jag mig för att slutföra novellen. Jag började med att skriva ner det jag mindes i huvudet från min tidigare text och sedan fyllde jag på med ny text. Det var som att jag kastades tillbaka till min sjukdomstid och både såg och kände allt så tydligt igen. Ingen kul upplevelse men kanske ett sätt att bearbeta det jag varit med om?

När det nästan var dags för deadline tog jag mod till mig och delade texten med mina två systrar Malin och Caroline för att få deras feedback. Båda två skriver själva och Malin är dessutom journalist och författare till yrke så det var verkligen en enorm förmån att få deras respons på min text.

Ja så tillslut skickade jag alltså in den och någon månad senare fick jag det glada beskedet att Emma valt ut min novell till sin bok! Jag blev så glad och tacksam, och så nöjd över att jag inte gav upp trots rädslor, datorkrash och andra hinder :)

Så nu finns boken snart i en bokhandel nära dig, den går redan nu att förhandsbeställa via Bokus här och via Adlibris här. Och extra bra är att av varje såld bok skänker Parus förlag 20 kronor till stressforskningen via Hjärnfonden!

Om boken:

Stress är den främsta orsaken till sjukskrivning i Sverige. Bakom statistiken finns helt vanliga människor som trodde att de aldrig skulle drabbas.
 Tjugofyra modiga novellskrivare delar med sig av sin historia och ger dig som läsare en unik inblick i utmattningssyndromets verklighet. Möt bland annat den unga studenten med höga ambitioner, kvinnan som älskar en alkoholist, chefen som en dag bestämmer sig för att aldrig mer gå till jobbet, politikern som svimmar på väg till ett möte, polisbefälet som kämpar i motvind på en mansdominerad arbetsplats, mamman som strävar efter perfektionism och sjuksköterskan som måste ge upp och inse att det är hon som behöver vårdas.
 En av årets viktigaste böcker i ett samhälle som är i desperat behov av större förståelse och kunskap om stressrelaterad ohälsa.

När jag ändå är inne på ämnet vill jag passa på att rekommendera några andra böcker på tema stress och utmattning som verkligen har hjälpt mig:

Våga vara rädd - en bok om utmattningssyndrom av Emma Holmgren

Brinntid av Pernilla Alexandersson & Sanna Lillie

 Meningen med hela skiten av Nina Åkestam

Stress och motståndskraft av Olivia Gyllenhammar & Sara Haraldsson

De 7 goda vanorna

Har ni läst boken "De 7 goda vanorna" av Stephen R Covey? Det ska ju vara en riktig klassiker inom ledarskap och personlig utveckling. "En av de mest inspirerande böcker som någonsin har skrivits" står det till och med på omslaget :)

Jag fick denna bok i present av mitt förra jobb när jag tog tjänstledigt för att vidareutbilda mig till coach, och sedan visade sig den dessutom vara en del av kurslitteraturen under utbildningen, men ÄNDÅ har jag ännu inte läst den än!! Det känns inte alls bra, jag är ju riktigt peppad på att ta del av den visdom som verkar finnas däri men ändå har jag inte börjat :)

Vad jag har förstått så handlar boken om författarens resonemang kring 7 grundläggande och tidlösa vanor som han rekommenderar för ledare, individer och organisationer. Om vi använder oss av dessa vanor så ökar vi vår förmåga att nå de mål som är viktiga för oss och bli framgångsrika både i arbetslivet och privat. Det låter ju lovande!?

Dagens tema i bloggutmaningen är just #godavanor och när jag såg det kände jag att det måste vara ett tecken, det är dags att jag hugger tag i denna nu! Så nu är jag nyfiken på om någon av er läsare har läst denna och vad ni i så fall tycker?

( Försökte fota lite snyggt men Otto kom och käkade upp blommorna :) )

Jag ska försöka ta tag i denna bok nu, lägger den på nattduksbordet och börjar en god vana i att läsa några sidor varje kväll innan läggdags :) Lovar att skriva ett inlägg om mina tankar när jag läst ut den (lovar dock inte när i framtiden detta sker haha :))

Mod att vara sårbar

Jag har precis läst ut Brené Browns klassiker Mod att vara sårbar. Och jag ÄLSKAR den. Den passar väldigt bra in i den fas i livet jag är i nu känner jag, eller egentligen passar den nog in i hela livet men jag tror att jag är extra mottaglig nu. Det känner jag eftersom jag står inför utmaningar där jag kommer behöva våga släppa på perfektionismen, släppa på rädslan kring vad andra ska tycka om det jag gör, rädslan för att misslyckas och för att ångra de val jag gjort och gör. Jag tänker givetvis på det här med att jag startar eget företag. Ett företag i MITT namn, där jag satsar på något alldeles eget och i detta också öppnar upp för risken att få kritik, att bli bedömd, att misslyckas m.m. Och i allt detta kommer det krävas att jag vågar vara sårbar. Jag måste öppna upp mig utan att veta hur det kommer att tas emot. Och det är precis det som denna bok handlar om.

Brené Brown har doktorerat i sociologi och är idag professor vid ett universitet i Houston i Texas. Hon har de senaste 12 åren forskat på ämnena skam och sårbarhet. Och det som är så fantastiskt med henne är att hon verkligen lever som hon lär. I hennes böcker är hon frikostig med exempel från sitt eget liv där hon känt skam, där hon varit sårbar, där hon misslyckats o.s.v. Detta gör allt väldigt trovärdigt och också mycket mer intressant att läsa.

Bild från Brenes första TED-talk (källa: ted.com)

Om jag ska sammanfatta budskapet så handlar det om att vi människor i grunden strävar efter gemenskap och att få höra till, det är grundläggande för oss. Och skam är något vi känner när vi är rädda för att inte passa in, att inte få tillhöra och kanske bli uteslutna ur gemenskapen. Problemet är bara att om vi aldrig vågar vara sårbara så kan vi inte heller uppleva äkta glädje, samhörighet och lycka. Och då blir skam snarare ett hinder för oss från att nå den gemenskap vi strävar efter.

Tänk till exempel på kärlek vilket jag tycker är det ultimata exemplet på sårbarhet, du blottar helt dina känslor i den stund du vågar bli kär. Varje dag som du älskar någon måste du göra detta utan garantier, även om vi har lovat varandra evig trohet så står du alltid inför att denna person kanske älskar oss tillbaka eller kanske inte, att denna person kan lämna oss imorgon eller vara oss trogna livet ut. Detta är en ovisshet du måste leva med om du ska kunna få ta del av den glädje och lycka det innebär att älska någon och vara älskad tillbaka.

Att visa sin konst, sina texter, sina bilder eller tankar för världen, utan några löften om godkännande eller uppskattning - det är också sårbarhet. Att tillåta sig att gå helt upp i livets lyckliga stunder, fast man vet att de är flyktiga, och fast världen uppmanar oss att inte vara alltför lyckliga (eftersom det är att utmana ödet) - det är den starkaste sortens sårbarhet.

Ett viktigt budskap i boken är också att vi måste utmana myten om att sårbarhet är lika med svaghet. Många tror att vi är svaga när vi är sårbara, men detta behöver alltså inte vara sant. Brown definierar sårbarhet som en ovisshet, ett risktagande och en känslomässig nakenhet:

Sårbarhet är inte svaghet, och vi kan inte välja bort ovissheten, riskerna eller den känslomässiga nakenheten vi ställs inför varje dag. Det enda vi kan välja är om vi ska ge oss hän eller inte. Ju mer beredda vi är att göra sårbarheten till vår egen, desto mer vågar vi och desto tydligare blir det varför vi är här. Och ju mer vi skyddar oss från att bli sårbara, desto mer rädda och isolerade blir vi.

I hennes forskning har hon intervjuat en massa människor och detta är några exempel på situationer i vardagen när de känner sig sårbara:

  • Att be om hjälp
  • Att säga nej
  • Att gå på dejt första gången
  • Att säga ”Jag älskar dig” först utan att veta om den andra personen också älskar mig
  • Att visa upp något som jag har skrivit eller målat

Detta är alltså situationer som andra människor angett att de känner sig sårbara i. Tycker du att det låter som svagheter? Att våga säga "jag älskar dig", att våga skriva den där krönikan i tidningen, att våga be om hjälp när jag har det svårt? Allt det där skulle jag kalla MOD! Ja absolut håller jag med om att jag skulle känna mig blottad i dessa situationer, jag känner mig blottad när jag skriver denna blogg till exempel! Men det kan inte likställas med att vara svag.

Att visa sårbarhet handlar inte om att vinna eller förlora. Det handlar om mod. I en värld där otillräcklighet och skam dominerar och där rädslan har blivit en naturlig del av våra liv är sårbarheten omstörtande. Obehaglig. Den kan till och med vara lite farlig ibland. Och visst är det så att vi löper mycket större risk att bli sårade om vi vågar oss ut på planen. Men när jag ser tillbaka på mitt liv och vad det betytt för mig att visa stort mod kan jag ärligt säga att det inte finns något som är så obehagligt, farligt och plågsamt som när det känns som om jag står vid sidan av mitt eget liv och kikar in och undrar hur det skulle kännas om jag hade modet att delta och låta andra se mig.

Så för att våga vara sårbar krävs mod, och det kommer tyvärr inte komma en tid i våra liv då det inte är förenat med obehag att vara sårbar. Men om du bestämmer dig för att du vill leva ett liv med mod, mening och samhörighet, om du vill ta klivet ut och leva ett helhjärtat liv så måste du också ta av dig den rustning du byggt upp, våga visa upp dig, ta plats, låta andra se dig och utsätta dig för sårbarheten i detta. Finn då styrkan i att oavsett hur du blir mottagen så har du åtminstone levt enligt din värdering om mod och då kan det aldrig bli ett misslyckande.

Med detta i åtanke känner jag att jag absolut ska fortsätta skriva texter till bloggen, våga fortsätta på det där bokmanuset som ligger gömt på min hårddisk och våga satsa helhjärtat på mitt företag. Om allt blir en total flopp så har jag åtminstone följt min önskan om att våga öppna mig och bara det är vinst nog för mig :)

Vad finns det som du önskar göra om du vågade leva i ovisshet, om du vågade testa utan garantier för hur andra skulle reagera och ta emot det du gör?

Jag kan verkligen rekommendera denna bok, men för dig som vill ha snabbversionen kan jag rekommendera två TED-talks som Brené gjort om sin forskning (ca 20 min var). Det första är från 2010 och här talar hon om sin forskning kring sårbarhet. Det andra är från 2012 och där berättar hon om den otroliga skam hon kände efter sitt första tal. Hon gick inte utanför huset på tre dagar för hon skämdes över att hon hade blottat sig så mycket i sitt tal och att det nu skulle spridas till flera hundra, kanske tusen människor. 2012 hade det visats av 4 miljoner människor och idag är det över 25 miljoner människor som sett klippet!! Skammen finns kvar hos henne men hon har åtminstone visat mod genom att gå upp på scenen igen :) 

The power of vulnerability

Listening to shame

Känn rädslan och våga ändå

Jag har fått en läslista av Leapfrog där jag går min utbildning till certifierad coach, den innehåller ca 10 böcker som vi rekommenderas att läsa under kursens gång. Alla behöver inte läsas innan kursen är slut och det finns ingen prioritetsordning, man börjar helt enkelt med den som ger mest läslust och sedan fortsätter man!

Den bok som tilltalade mig mest och som jag började med var denna s.k. självhjälpsbok skriven av Susan Jeffers:

Om det var det färgglada omslaget eller den träffande titeln som lockade mig mest låter jag vara osagt :)

Redan första kapitlet var helt otroligt medryckande och ”ögonöppnande”, jag satt bokstavligt talat med öppen mun och uppspärrade ögon när jag läste… ;) Det var dels mycket igenkänning i mina egna känslor och vänners berättelser om deras rädslor, men även så mycket inspiration till att vända på våra rädslor och framförallt att gå emot dem – känn rädslan och våga ändå!

Det finns ju många rädslor som hindra oss från att göra det vi vill i våra liv och jag tror knappast att någon människa är helt skonad från rädslor. Exempel på rädslor kan vara; att tala inför publik, att byta jobb, att misslyckas, att bli framgångsrik, att bryta upp från sin partner, att bli gammal, att bli sjuk, att dö etc… listan kan göras lång och jag kan absolut bocka i de flesta där, jag har faktiskt någon gång i mitt liv känt av alla dessa rädslor om jag tänker efter.

Jeffers argumenterar för att alla dessa rädslor egentligen handlar om samma sak och det är detta: "Jag kan inte hantera det!" Det är alltså egentligen inte en rädsla för exempelvis att bli gammal utan en rädsla inför om och i så fall hur vi kommer att kunna hantera detta. Denna insikt ska sedan hjälpa oss att flytta oss från en position av Pain till en position av Power (från smärta till makt). Så om vi inser att det vi är rädda för egentligen handlar om att vi är rädda för hur vi ska hantera situationen så har vi ju genast mycket mer makt att påverka situationen än om vi tror att vi är rädda för att bli gamla (det går ju liksom inte att påverka, det kommer hända så länge vi lever…)

För att komma till en position av power så behöver du dels ta ansvar för dina handlingar och dina tankar, du behöver bli medveten om din s.k. ”chatterbox” som är det pågående tjattret i ditt huvud (ofta osunda och negativa tankar som vi byggt upp under en längre tid), du behöver även inse att du har ett val angående hur du vill se på din situation och hur du hanterar den.

Om jag tar mig själv som exempel här så kan jag berätta att jag självklart var rädd när jag bad min chef om tjänstledigt, jag var också rädd när jag sökte utbildningen till coach och jag är rädd än idag även fast jag nu både fått tjänstledigt och kommit in på utbildningen. Några utdrag ur min ”chatterbox” kan låta såhär: du kommer ändå inte komma in på utbildningen, du är för ung, för oerfaren, och vad ska hända sen då när du gått utbildningen? Kommer du kunna jobba som coach? Kommer någon vilja anlita dig? Kommer du vara bra på det eller ens gilla det? Hur ska det se ut på ditt cv att du varit borta från arbetsmarknaden så länge, först som sjukskriven och sen som tjänstledig?

Ja ush jag blir trött bara jag skriver det här :) Så himla onödiga tankar inser jag ju när jag skriver ner dem. Men innan jag började registrera dessa tankar så var de en så naturlig del av min inre dialog att jag inte ens märkte dem, de blev sanningar för mig och de påverkade mina livsval.

Nyckeln för mig har varit att praktisera mindfulness, alltså något så enkelt som att vara tyst med mig själv regelbundet :) Efter ett tag började jag höra dessa negativa tankar och även känna dem inom mig. Tidigare hade jag jättesvårt att ha det tyst omkring mig, satte alltid på tv eller musik så fort jag kom innanför dörren hemma, hade en podd eller låtlista igång i hörlurarna var jag än gick och kunde seriöst knappt gå på toa utan att ta med mobilen för att distrahera tankarna på något annat än min inre röst... Så steg ett – lyssna till dig själv, sedan kan du välja om du vill försöka byta ut dessa tankar mot något lite mer inspirerande och peppande! För som den gamla klyschan säger – om inte du tror på dig själv, vem ska då göra det? Och tänk om jag varit för rädd för att ta dessa beslut, hur hade mitt liv sett ut då? Vad hade jag gått miste om? Det finns så otroligt mycket fint i livet och det är så synd att våra rädslor ska behöva stå i vägen för att välja det liv som vi blir lyckliga av.

Det jag kan vara något kritisk till i denna bok är när det handlar om att tänka positivt så tycker jag att det blir lite väl glättigt (kanske amerikanskt?). Det känns lite väl mycket ”du är din egen lyckas smed” över det hela, jag anser absolut att lycka handlar mycket om hur du förhåller dig till det som händer i ditt liv men samtidigt försöker jag vara medveten och lyhörd inför att alla människor inte har samma förutsättningar att bara ”tänka sig lyckliga”. Men med den brasklappen så tycker jag ändå att man kan få ut mycket även av detta kapitel i boken.

En viktig punkt i boken är också att om du väljer att förändra ditt tankemönster och dina handlingar, om du alltså börjar göra det du är rädd för trots rädslan, så kommer det finnas flera personer i din omgivning som inte stöttar dig i detta. Ja det kan låta konstigt och du kanske tänker nu att nej men min partner/kompis/syster/chef skulle absolut stötta mig i att jag vågade mer! Men sanningen är den att det kan vara skrämmande för din omgivning att du börjar ta för dig mer, att du inte längre är lika förutsägbar och att du kanske vågar göra saker som de själva är rädda för. Detta kan bli obekvämt, även om de inte vill erkänna det, men det viktiga är att du är medveten om det och inte låter detta hindra dig. Du kanske till och med behöver utvärdera vilka människor det är du väljer att ha runt omkring dig.

Ytterligare en strategi för att våga ta läskiga beslut är att ändra ditt förhållningssätt från att det bara finns ett rätt svar till en s.k. ”no-lose”-mentalitet. Alltså att det finns flera bra alternativa vägar och dessutom går det att ändra sig igen i framtiden. Exempel: du står inför ett nytt jobberbjudande men du har också bra utvecklingsmöjligheter på ditt nuvarande jobb. Då kanske du känner att valet är livsviktigt och att om du väljer fel så kommer hela din karriär att förstöras. Om du tänker så blir det ju självklart ett väldigt ångestladdat beslut och vad du än väljer kommer du gå och oroa dig för om det var rätt eller fel, men tänk dig att du istället väljer att se på det som att du har två bra val framför dig:

  1. om du stannar kvar kan du fördjupa dina relationer och kunskaper på den arbetsplatsen, kanske bli befordrad längre fram och sedan byta om du skulle vilja
  2. om du väljer det nya jobbet så får du nya relationer och kunskaper, kanske utökat ansvar och om det inte blir så bra som du tänkt så har du lärt dig något av det och kan söka dig vidare till ett annat jobb.

Så om du intalar dig själv att du kommer kunna hantera situationen oavsett vilket val du väljer så är det lättare att ta ett beslut och du är mer mentalt rustad att faktiskt hantera det som kommer efter beslutet.

Detta var endast några punkter ur boken, men jag rekommenderar verkligen att läsa den som helhet för ytterligare förståelse i detta. Det finns även väldigt bra övningar du kan göra som jag själv jobbar på nu.

Avslutar med denna bild som jag lånar från @annsoblixt på Instagram, den träffade mig rakt i hjärtat och är något jag vill dela med mig av <3

20 år med Under det rosa täcket

Det tog ett tag innan jag medvetet började kalla mig för feminist. Självklart var jag för jämlikhet innan detta men jag hade nog inte riktigt definierat mig som feminist. Det var egentligen bara för ca 3 år sedan som mina ögon öppnades på allvar och det var tack vare att jag läste den feministiska klassikern "Under det rosa täcket" av Nina Björk.

När jag läste boken var jag nykär i Ludwig och låg på en solig sandstrand i Kap Verde. Vår första gemensamma utlandssemester. Vi hade varit ihop i tre månader och höll fortfarande på att lära känna varandra. Nu i efterhand inser jag att han måste ju ha undrat vad som hände när jag under semestern läser denna pocket och bara blir mer och mer upprörd och vill förändra hela mig själv, mitt liv och hur jag lever. Haha, inte så lätt att hantera sådär tidigt i relationen kanske ... Men det verkar ju ha gått bra :)

"Kvinnligheten är en maskerad"

Det var i alla fall otroligt kraftfullt för mig att läsa denna bok och jag insåg plötsligt att det finns alternativ till patriarkat och fasta könsidentiteter. Mycket av det jag trott var bestämt kring livet och hur det ska levas kändes plötsligt uppe för diskussion. De val jag gjort i mitt liv kändes plötsligt inte som mina egna; genom uppfostran, "tjej-tidningar", tv-serier, kompisar och samhället i stort hade jag lärt mig en massa "sanningar" om hur jag borde vara och hur jag borde bete mig, men nu helt plötsligt insåg jag att det fanns alternativ. Jag känner väldigt starkt angående detta, det känns verkligen som en tid före och efter att jag läste boken.

Igår var jag på ett event på ABF-huset där Nina Björk intervjuades om vad som fick henne att skriva boken och hur hon själv ser på den i dag, 20 år efter att den gavs ut. Efter intervjun med Nina var det panelsamtal där författarna Åsa Moberg, Anneli Jordahl och skådespelaren Bahar Pars pratade om sina feministiska ögonöppnare och vad de betytt för dem.

Nina berättade om det samhälle hon såg på då och den feminism som växte fram. Det brukar talas om olika feministiska vågar där den första vågen kom på 1800-talets senare hälft och handlade om kvinnlig rösträtt, kvinnors rätt till utbildning och ekonomisk självständighet. Den andra vågen kom på 1960- och 70-talet då det handlade om dagis, fri abort och politisk representation. Den tredje vågen inleddes sedan på 1990-talet och "Under det rosa täcket" skrevs alltså i detta sammanhang 1996.

Nina upplevde då att den s.k. "livmoderfeminismen" (gren inom feminismen som anser att det finns en skillnad mellan manliga och kvinnliga egenskaper, och att jämställdhet nås genom att de kvinnliga egenskaperna uppvärderas) tog över debatten och att kvinnor (och män) uppmanades att bejaka kvinnors "naturliga egenskaper", vilket Nina EJ håller med om. Hon ställer sig frågande till vad detta naturliga kvinnliga är och om det nu finns hur kommer det sig då att vi matas med hur vi ska ta fram detta naturliga med hjälp av smink, kläder, egenskaper och förhållningssätt?

"Samma magasin som hyllar den "naturliga" kvinnligheten är fulla med detaljer om vad vi behöver göra för att uppfylla den. Klä dig såhär, dofta såhär, plocka dessa hårstrån."

Livmoderfeminismen kom som en reaktion  på 70-talets feminism och de var nu less på att man som feminist måste vara så "arg och orakad", de ville kunna vara både feminist och snygg i samhällets ögon. Självklart är det jobbigt att ständigt gå emot samhällets normer och inte betona sitt utseende, men samtidigt känner jag att vad ska man vara om inte arg som feminist? Ska vi försöka bryta strukturer genom att vara snälla? Det är ju samma med anti-rasism, självklart är vi arga, det är ju sjukt otrevliga saker som rasister sysslar med, detta måste ju motverkas, vi måste säga ifrån!

Hur som helst, när boken skrevs trodde Nina att den var en smal bok som endast skulle debatteras bland redan invigda feminister, att den var ett inslag i den pågående feministiska debatten och utvecklingen. Men den blev ju så mycket mer än så. Den har kultförklarats och istället för att bara läsas av de som redan definierar sig som feminister så har den istället blivit en instegsport till feminismen för de som ej ännu fattat grejen. Detta var Nina såklart jättenöjd och stolt över idag.

Nu 20 år senare hade hon läst igenom boken för första gången sedan den skrevs och kände att det inte var mycket hon tänkte annorlunda kring idag. Kritiker sa när den kom ut att hon förmodligen skulle ändra åsikt när hon fick barn, men det gjorde hon inte. Däremot kan hon vara kritisk mot sig själv gällande att boken är skriven ur ett vitt medelklassperspektiv, samt att den utgår från att det endast finns två kön och att att hon därmed förbiser icke-binära personer. Men detta kan vi ha överseende med känner jag då hon var 28 år när den skrevs och att det trots allt var 1996. Det finns så mycket bra i den att det vore synd att förkasta på grund av detta.

Dock upplever Nina att hela retoriken från livmoderfeminismen finns kvar i vårt samhälle idag och att vi fortfarande matas med att vi ska bejaka skillnader mellan män och kvinnor och att kvinnor ska ta fram det naturligt kvinnliga i sig själva (detta naturliga är dock aldrig att vara så naturliga som vi föddes med hår på benen, under armarna etc..). Hon upplever också en ny kommersiell twist i synen på moderskapet där kommersiella magasin som exempelvis Mama och Family Living har blivit ytterligare en arena för produktplacering riktat på moderskapet om exempelvis hur en mamma ska klä sig, hur hon ska anordna kalas o.s.v

Ninas råd till feminismen och samhället i stort 1996 var att feminismen behöver överge kvinnan som utopi - sluta höja upp kvinnliga egenskaper till något beundransvärt och se på människan som den individ den är, detta råd gäller än idag 2016.

Jag vill dock betona att Nina inte säger emot att det finns biologiska skillnader mellan könen, men hon menar att när dessa skillnader lyfts fram så är det i ett ideologiskt och kommersiellt syfte där vi vill skapa en viss kvinnlighet och en viss manlighet. Det är alltså den innebörd vi lägger i detta som spelar roll, att vi använder hormoner och biologi som argument för att legitimera en maktordning där kvinnan ska ta mer ansvar för det husliga och mannen ges en större frihet att själv forma sitt liv (läs gärna Katrine Marcal Kielos förord i nya upplagan av Ninas bok för mer utveckling kring detta).

Paneldebatten efter intervjun med Nina lyfte fram tre andra feministiska ögonöppnare som jag vill tipsa om:

  • Det andra könet av Simone de Beauvoir
  • Créme Fraiche av Susanne Brøgger
  • SCUM-manifestet av Valerie Solanas

Jag blev för övrigt sjukt imponerad av Bahar Pars (som spelade Parvaneh i "En man som heter Ove") då hon kunde prata om sitt feministiska uppvaknande med sådant engagemang och med sådan prestigelöshet att jag blev alldeles golvad. Hurra för detta! Vill höra mer av Bahar!

Bahar pratade även en del om hur feminism i dagens samhälle ses som så starkt kopplat till politik och att människor fortfarande är så känslomässigt laddade inför ordet feminism. Om vi bara insåg att det handlar om alla människors lika värde och rättigheter att forma sina egna liv, samt att detta inte är kopplat till en viss politisk inriktning så skulle fler kanske våga kalla sig för feminister.

Avslutar med en idolbild på mig och Nina <3 samt dessa ord med bakgrunden att hon menar att det en gång i tiden var en omöjlig tanke att tro att kvinnan skulle få delta i samhällets angelägenheter i samma utsträckning som män, exempelvis genom rösträtt, men att detta var en omöjlighet som gick att göra möjlig:

"Att tro att en människa kan födas till denna jord utan att få sin identitet formad av hur hon ser ut mellan benen är feminismens nästa omöjlighet att förverkliga."

Så om du inte läst denna bok, oavsett om du kallar dig feminist eller inte, läs den! ABF kommer även ha en studiecirkel i vår där boken diskuteras, tips till dig som har tid och intresse för detta!

Inspirerad av Sanne Aronsson

Igår träffade jag en av mina stora inspirationskällor, Sanne Aronsson! Sanne är coach, föreläsare och författare. Jag läste hennes bok för ett halvår sedan ungefär och inspirerades verkligen av hur hon har vågat släppa taget om allt det trygga och istället följa sitt hjärta.

Titeln på boken var något som verkligen lockade mig i den situation jag befann mig i då...Jag hade ett år tidigare blivit sjuk i utmattningsdepression och jobbade nu 50 % i ett försök att ta mig framåt till en frisk Christine. Hade i och med sjukdomen förlorat den chefstjänst jag så länge längtat efter och kämpat för och kände bara att allt rann mig ur händerna. Hade liksom ingen lust till något alls, vare sig på jobbet eller på fritiden. Men allt det där är en annan historia som jag absolut ska berätta men inte just nu :) Däremot ska jag berätta om mitt möte med Sanne!

Hon var precis lika härlig som jag föreställt mig! Och så otroligt generös med tips och råd kring hur hon byggt sin business och vilka misstag hon tidigare gjort. Jag har också en dröm om att skriva en bok om mina upplevelser kring utmattningsdepression och särskilt hur det drabbar främst kvinnor i 30-årsåldern. Sanne var så peppande och gav mig så mycket goda råd kring skrivprocessen och do´s and dont´s.

Jag känner mig helt fylld av inspiration och idéer som jag vill (och ska!) förverkliga nu! Jag rekommenderar verkligen att följa Sannes hemsida och instagram för inspiration kring att våga leva ditt liv utifrån vad DU själv vill och inte vad samhället, vänner, familj eller vad det nu kan vara som håller dig tillbaka.

Idag är det ÖSREGN i San Francisco, vilket måste vara universums sätt att säga till mig att jag ska stanna hemma och göra en mindmap över alla framtida projekt jag just nu har i huvudet! :)