20 år med Under det rosa täcket

Det tog ett tag innan jag medvetet började kalla mig för feminist. Självklart var jag för jämlikhet innan detta men jag hade nog inte riktigt definierat mig som feminist. Det var egentligen bara för ca 3 år sedan som mina ögon öppnades på allvar och det var tack vare att jag läste den feministiska klassikern "Under det rosa täcket" av Nina Björk.

När jag läste boken var jag nykär i Ludwig och låg på en solig sandstrand i Kap Verde. Vår första gemensamma utlandssemester. Vi hade varit ihop i tre månader och höll fortfarande på att lära känna varandra. Nu i efterhand inser jag att han måste ju ha undrat vad som hände när jag under semestern läser denna pocket och bara blir mer och mer upprörd och vill förändra hela mig själv, mitt liv och hur jag lever. Haha, inte så lätt att hantera sådär tidigt i relationen kanske ... Men det verkar ju ha gått bra :)

"Kvinnligheten är en maskerad"

Det var i alla fall otroligt kraftfullt för mig att läsa denna bok och jag insåg plötsligt att det finns alternativ till patriarkat och fasta könsidentiteter. Mycket av det jag trott var bestämt kring livet och hur det ska levas kändes plötsligt uppe för diskussion. De val jag gjort i mitt liv kändes plötsligt inte som mina egna; genom uppfostran, "tjej-tidningar", tv-serier, kompisar och samhället i stort hade jag lärt mig en massa "sanningar" om hur jag borde vara och hur jag borde bete mig, men nu helt plötsligt insåg jag att det fanns alternativ. Jag känner väldigt starkt angående detta, det känns verkligen som en tid före och efter att jag läste boken.

Igår var jag på ett event på ABF-huset där Nina Björk intervjuades om vad som fick henne att skriva boken och hur hon själv ser på den i dag, 20 år efter att den gavs ut. Efter intervjun med Nina var det panelsamtal där författarna Åsa Moberg, Anneli Jordahl och skådespelaren Bahar Pars pratade om sina feministiska ögonöppnare och vad de betytt för dem.

Nina berättade om det samhälle hon såg på då och den feminism som växte fram. Det brukar talas om olika feministiska vågar där den första vågen kom på 1800-talets senare hälft och handlade om kvinnlig rösträtt, kvinnors rätt till utbildning och ekonomisk självständighet. Den andra vågen kom på 1960- och 70-talet då det handlade om dagis, fri abort och politisk representation. Den tredje vågen inleddes sedan på 1990-talet och "Under det rosa täcket" skrevs alltså i detta sammanhang 1996.

Nina upplevde då att den s.k. "livmoderfeminismen" (gren inom feminismen som anser att det finns en skillnad mellan manliga och kvinnliga egenskaper, och att jämställdhet nås genom att de kvinnliga egenskaperna uppvärderas) tog över debatten och att kvinnor (och män) uppmanades att bejaka kvinnors "naturliga egenskaper", vilket Nina EJ håller med om. Hon ställer sig frågande till vad detta naturliga kvinnliga är och om det nu finns hur kommer det sig då att vi matas med hur vi ska ta fram detta naturliga med hjälp av smink, kläder, egenskaper och förhållningssätt?

"Samma magasin som hyllar den "naturliga" kvinnligheten är fulla med detaljer om vad vi behöver göra för att uppfylla den. Klä dig såhär, dofta såhär, plocka dessa hårstrån."

Livmoderfeminismen kom som en reaktion  på 70-talets feminism och de var nu less på att man som feminist måste vara så "arg och orakad", de ville kunna vara både feminist och snygg i samhällets ögon. Självklart är det jobbigt att ständigt gå emot samhällets normer och inte betona sitt utseende, men samtidigt känner jag att vad ska man vara om inte arg som feminist? Ska vi försöka bryta strukturer genom att vara snälla? Det är ju samma med anti-rasism, självklart är vi arga, det är ju sjukt otrevliga saker som rasister sysslar med, detta måste ju motverkas, vi måste säga ifrån!

Hur som helst, när boken skrevs trodde Nina att den var en smal bok som endast skulle debatteras bland redan invigda feminister, att den var ett inslag i den pågående feministiska debatten och utvecklingen. Men den blev ju så mycket mer än så. Den har kultförklarats och istället för att bara läsas av de som redan definierar sig som feminister så har den istället blivit en instegsport till feminismen för de som ej ännu fattat grejen. Detta var Nina såklart jättenöjd och stolt över idag.

Nu 20 år senare hade hon läst igenom boken för första gången sedan den skrevs och kände att det inte var mycket hon tänkte annorlunda kring idag. Kritiker sa när den kom ut att hon förmodligen skulle ändra åsikt när hon fick barn, men det gjorde hon inte. Däremot kan hon vara kritisk mot sig själv gällande att boken är skriven ur ett vitt medelklassperspektiv, samt att den utgår från att det endast finns två kön och att att hon därmed förbiser icke-binära personer. Men detta kan vi ha överseende med känner jag då hon var 28 år när den skrevs och att det trots allt var 1996. Det finns så mycket bra i den att det vore synd att förkasta på grund av detta.

Dock upplever Nina att hela retoriken från livmoderfeminismen finns kvar i vårt samhälle idag och att vi fortfarande matas med att vi ska bejaka skillnader mellan män och kvinnor och att kvinnor ska ta fram det naturligt kvinnliga i sig själva (detta naturliga är dock aldrig att vara så naturliga som vi föddes med hår på benen, under armarna etc..). Hon upplever också en ny kommersiell twist i synen på moderskapet där kommersiella magasin som exempelvis Mama och Family Living har blivit ytterligare en arena för produktplacering riktat på moderskapet om exempelvis hur en mamma ska klä sig, hur hon ska anordna kalas o.s.v

Ninas råd till feminismen och samhället i stort 1996 var att feminismen behöver överge kvinnan som utopi - sluta höja upp kvinnliga egenskaper till något beundransvärt och se på människan som den individ den är, detta råd gäller än idag 2016.

Jag vill dock betona att Nina inte säger emot att det finns biologiska skillnader mellan könen, men hon menar att när dessa skillnader lyfts fram så är det i ett ideologiskt och kommersiellt syfte där vi vill skapa en viss kvinnlighet och en viss manlighet. Det är alltså den innebörd vi lägger i detta som spelar roll, att vi använder hormoner och biologi som argument för att legitimera en maktordning där kvinnan ska ta mer ansvar för det husliga och mannen ges en större frihet att själv forma sitt liv (läs gärna Katrine Marcal Kielos förord i nya upplagan av Ninas bok för mer utveckling kring detta).

Paneldebatten efter intervjun med Nina lyfte fram tre andra feministiska ögonöppnare som jag vill tipsa om:

  • Det andra könet av Simone de Beauvoir
  • Créme Fraiche av Susanne Brøgger
  • SCUM-manifestet av Valerie Solanas

Jag blev för övrigt sjukt imponerad av Bahar Pars (som spelade Parvaneh i "En man som heter Ove") då hon kunde prata om sitt feministiska uppvaknande med sådant engagemang och med sådan prestigelöshet att jag blev alldeles golvad. Hurra för detta! Vill höra mer av Bahar!

Bahar pratade även en del om hur feminism i dagens samhälle ses som så starkt kopplat till politik och att människor fortfarande är så känslomässigt laddade inför ordet feminism. Om vi bara insåg att det handlar om alla människors lika värde och rättigheter att forma sina egna liv, samt att detta inte är kopplat till en viss politisk inriktning så skulle fler kanske våga kalla sig för feminister.

Avslutar med en idolbild på mig och Nina <3 samt dessa ord med bakgrunden att hon menar att det en gång i tiden var en omöjlig tanke att tro att kvinnan skulle få delta i samhällets angelägenheter i samma utsträckning som män, exempelvis genom rösträtt, men att detta var en omöjlighet som gick att göra möjlig:

"Att tro att en människa kan födas till denna jord utan att få sin identitet formad av hur hon ser ut mellan benen är feminismens nästa omöjlighet att förverkliga."

Så om du inte läst denna bok, oavsett om du kallar dig feminist eller inte, läs den! ABF kommer även ha en studiecirkel i vår där boken diskuteras, tips till dig som har tid och intresse för detta!

Christine Nord

Livs- och karriärcoach