Talanger och framtidens ledarskap

Dagens tema i #bloggutmaningen är #mittiveckanpepp! Jag blev peppad imorse då jag var på ett spännande frukostseminarium på Berns där jag både lärde mig en del nytt och fick massor av inspiration. Så mitt pepp-tips till er som har möjlighet är att leta efter något gratis seminarium i din stad på ett ämne som du är intresserad av och boka in det! Du får förhoppningsvis både ny kunskap, inspiration, möjlighet att mingla och nätverka och kanske till och med en god frukost :)

Eftersom jag tyckte seminariet i morse var så pass intressant så vill jag gärna dela med mig till er av vad som sades! Rubriken för seminariet var "Slaget om stjärnorna och framtidens ledarskap". Det arrangerades av WES och Svenskt Ledarskap, moderator var Anna Stenberg från WES och de hade bjudit in en panel bestående av:

  • Katarina Berg, Global HR-direktör Spotify
  • Lars Strannegård, Rektor Handelshögskolan Stockholm
  • Stina Bergfors, Grundare United Screens
  • Fabian Bengtsson, Ägare NetOnNet/Siba
  • Kaj Svensson, Grundare Svenskt Ledarskap

Bakgrunden för paneldebatten var att svenskt näringsliv står inför utmaningar vad gäller att identifiera och attrahera de bästa talangerna till sina organisationer samt att rusta ledare med ett värderingsdrivet och inkluderande ledarskap som bidrar till ett konkurrenskraftigt näringsliv och ett bättre samhälle.

Först diskuterades om det verkligen pågår ett krig om talanger, detta nämns ju väldigt ofta i både media och generellt i HR-branschen och jag kan tycka att det är en överdriven metafor att använda då det pågår verkliga krig relativt nära oss där människor dör och flyr för sina liv. Lars Strannegård var inne på samma tema och sa att han tycker att det är en olycklig metafor både att använda talangkrig och slaget om talanger, dels då dessa referenser är traditionellt manligt kodade (det är oftast män som krigar). Krig handlar också om en styrkemätning, inte om en matchning mellan två parter som behöver varandra och i krig kommer någon till skada vilket förhoppningsvis inte är fallet i rekrytering.

Så ok det var ett stickspår, men vi kanske kan enas om att det inte handlar om ett krig om talanger, men det finns en utmaning i att hitta rätt kompetens och i att få den att vilja stanna och utvecklas i organisationen. Katarina Berg var inne på att organisationer behöver bli bättre på att "fiska i olika vatten", det är inte hållbart att alla företag vill ha kompetens från en specifik utbildning, eller med en specifik bakgrund, vi måste bredda oss mer än så och samtidigt definiera vad en talang är just för vårt bolag snarare än att tro att det finns en allmängiltig talang som passar alla bolag.

Lars Strannegård pratade också om att det finns en förutfattad och stereotyp mening om hur en student från Handels är och att näringslivet inte har hängt med i den internationalisering och utveckling som skett. Många säger till rekryteraren att de "vill anställa någon från Handels" och menar då en viss typ av människa. Men idag är 50 % av handelsstudenterna internationella, den typiska studenten är exempelvis född i Nigeria, har gått på toppuniversitet där och gör sedan sin Masterutbildning i Stockholm på Handels. Men denna person känner inte företagen igen som en "handelsstudent" och detta blir en otrolig kompetensförlust för svenska företag när dessa personer då flyttar från Sverige i brist på jobbmöjligheter efter sin examen.

Det pratades också om ledarskap eftersom det har kommit en del undersökningar de senaste åren som visar att unga människor inte vill bli chef. Men Katarina Berg sa att de klassiska cheferna (som heter typ Björn, Bo och Bengt och är födda på 60-talet) som blev chefer när de var kanske 27 år och sedan fortsatte i rollen tills de gick i pension och hela tiden tyckte att "jag har det perfekta jobbet om det inte vore för alla människor som rapporterar till mig", de är på väg bort (i pension) och de skiljer sig från dagens unga som är chefer så länge de tycker att det är kul. Sedan kanske de åker till Nya Zeeland och chillar några månader, kommer tillbaka och jobbar som specialister istället o.s.v. Mer ombytliga och lustdrivna helt enkelt snarare än att lockas av en titel (allt detta är ju generaliseringar såklart).

Slutligen lyftes frågan också på hur vi kan gå förbi de traditionella nätverken när vi rekryterar, så att vi får mer diversifierade team och ledningsgrupper. Det kom inte så många svar på hur men Katarina Berg förtydligade i alla fall varför vi behöver diversifiering om det var någon som tvivlar på det, hon menar att Spotify naturligtvis jobbar med mångfald och inkludering för att det är det enda rätta, det är politiskt korrekt och rättvist, men också för att det handlar om innovation. Organisationer kan inte rekrytera in ett helt team med exakt likadana personer som kommer från samma utbildning och bakgrund, som sedan sitter och tänker likadant för då kommer vi inte vidare och utvecklar företaget. Det är en överlevnadsfråga helt enkelt.

Mycket intressanta diskussionsämnen och en bra paneldebatt tycker jag! Har ni några synpunkter i ämnet? Kommentera gärna!

Christine Nord

Livs- och karriärcoach